Hornsgatan låg biblioteket. Det hade byggts på 1960-talet och funnits med mig hela barndomen, från barnböckernas tid och fram till den s.k. vuxenavdelningen. Denna låg en trappa upp, dit smet jag så ofta det gick, långt innan jag uppnådde den åldern. Med tiden även utan besvärande kommentarer från utlåningsdisken på nb. Ibland hände det att jag nesligen blev tillbakaropad. Skam! Ilska!

Under senare delen av högstadiet tillbringade jag många håltimmar på biblioteket. Det låg nära Högalidsskolan där jag gick. På biblioteket läste jag allt. Men i det här sammanhanget nämner jag att jag läste Ingmar Bergmans filmdagbok (Vilgot Sjömans Dagbok med Ingmar Bergman från 1963 från inspelningen av Nattvardsgästerna?), Lars Forssells tidiga lyrik från 1940- och 50-talen samt några av Strindbergs dramer. Jag upptäckte då nöjet i att läsa teatertexter och föreställa mig dem. Ett drömspel fascinerade mig redan då. Inte lätta texter för en tonåring. Å andra sidan läste jag allt från serietidningar till tekniktidningar också. Intet är mig främmande, tycker jag fortfarande är en gångbar devis. Men med tiden skärps kvalitetskraven när tidens ändlighet börjar anas.

Under högstadietiden inföll även en annan händelse med koppling till Strindberg. Klassen åkte på en veckas lägerskola till Runmarö. Här upplevde jag en superb höststorm nere vid vattnet i den svarta kvällen. Stormen var örobedövande, i månljuset sågs det vita skummet yra och vattenkaskader piskades upp i våra ansikten. Ett starkt intryck som jag fortfarande gärna minns och helt i samklang med Strindbergs måleri.

En av dagarna fick jag och min kompis Janne i uppdrag att leta upp Silverträsket, platsen för en av Strindbergs noveller. Jag minns att vi försökte leta oss dit med hjälp av en karta. Detta gjordes med stor lust och därefter delgavs klassen våra rön. Att vårt intresse för detta delades av klassen är inte så troligt. Vi fick även tillfälle att träffa dottern till paret som hyrde ut sitt hus till sommarnöje till August och Siri. Vi såg även trappan upp till den lilla övervåningen som August en gång knuffade ner henne ifrån, enligt uppgift.

Genom åren har jag liksom många andra sett en hel del uppsättningar av Strindbergs dramer, både på teatern och via TV-teatern. Hemsöborna i TV 1966, det året jag började första klass, satt som en smäck. En tidig uppsättning på Dramaten av Spöksonaten minns jag, Ett drömspel likaså liksom den klassiska TV-serien Röda rummet och senare även En dåres förvarstal. P-O Enquists Tribadernas natt gillade jag direkt, både i TV-uppsättningen med Ernst-Hugo Järegård som Strindberg och i bokform. Den läser jag fortfarande gärna om. Till Damaskus såg jag i en lyckad version på Söder med musik av Niklas Atterhall. Torsten Flinks uppsättning av Fadren sommaren 2000 på den nu nerlagda och då nedläggningshotade Teater Plaza. Han spelade mot Marika Lagercrantz som kvällen då jag såg uppsättningen hade sin far i salongen, Olof Lagercrantz. Hon lotsade honom varsamt till sin plats. Peter Watkins film Fritänkaren från 1994 om Strindbergs liv kom ut på DVD nyligen, i november 2007, värd att lyftas fram. Jag minns bråket och turerna kring detta projekt med SVT. Watkins gör detta på sin hemsida. Filmen kan t.ex. köpas från Amazon i England.

/B