Blog Image

PRETTO film

Bloggen

Välkomna hit/Welcome!

Bloggen fortsätter att uppdateras, men nu med ny adress! Vi ses på Blogger!


Här finns aktuell info och kommentarer kring allt som rör det fortsatta arbetet med filmen En Morpheinists Drömmar.

Lämna kommentarer
Du kan fritt lämna kommentarer på hemsidans material och på filmprojektet - klicka bara på respektive kategoris "Kommentarer". Snabbt och lätt!

Diskutera
Här är också ett forum för att diskutera prettofilmer. Vad är det? Finns de? Borde de få finnas? Hör av er till bloggen!

Utnyttja RSS Feed!
Håll dig alltid uppdaterad så fort bloggen har blivit det - klicka på symbolen nere till höger och ta en prenumeration!

PRETTO film - mail
Bo G Svensson

Tillbaka till PRETTO film

Bloggen flyttar tiil Blogger

En morpheinists drömmar Posted on %PM, April 10 2008 23:11:56

Bloggen lever vidare på ny adress:

http://prettofilm.blogspot.com/

Där ses vi från och med nu!

PRETTO film
Bo G Svensson



Vad är kvällen?

En morpheinists drömmar Posted on %PM, April 09 2008 20:46:30

Göran Schildt, den finlandssvenske författaren, skrev 1952 en textkommentar till ett fotoalbum. 1959 gavs texten ut tillsammans med illustrationer av konstnären Roland Kempe. Boken heter Paris’ hemliga tecken. I början av boken finns följande avsnitt till glädje för alla oss som är kvällsmänniskor.

“Vad är kvällen? En gradvis befrielse från dagens mångahanda uppgifter, från tvånget att fullgöra ett arbete, att nyttja timmarna som verktyg och att vara till för andra. I den tätnande skymningen lossnar dagens anspänning, timmarna tjänar oss istället för vi dem och hela livet blir lättare att bära. I denna atmosfär andas kvällsmänniskan ut, ingen ställer några krav på honom, och medan hans lyckligare granne efter fullgjort värv sitter i familjens sköte eller kopplar av i goda vänners lag, kokar sig kvällsmänniskan starkt kaffe, tänder arbetslampan och mobiliserar alla sina nyss så vanmäktiga ambitioner för en uppgift som ska hjälpa honom att besegra den fientliga vardagen. — Timmarna stulna från natten är på ett särskilt sätt tidlösa, de bildar en ö som är skild från vardagslivets kontinent, en ö dit man flyr utan tanke på den svåra återfärden över ett grått och bittert hav. Kvällsmänniskor förblir alltid främlingar i den värld vars kust heter morgonen.”

I denna anda växer filmen En Morpheinists Drömmar fram.

Boken trycktes i en upplaga av 1650 exemplar och är en pärla att läsa och att titta i. Ändå kostar den i antikvariat bara omkring 150 kronor. Gå in på Antikvariat .Net och sök fram den, släng iväg en beställning och du har en retrobiljett till Paris!

/B



Slutstation Slussen

En morpheinists drömmar Posted on %PM, April 09 2008 20:15:30

I september 2005 skrev Jonas Thente en artikel om den då lika aktuella Slussen i Stockholm. Hans beskrivning av Slussen som en döende patient och stadens mekanismer är läsvärda. Här finns överensstämmelser med både Italo Calvino och Plutarchos idéer. Och mina egna. Läs den här!

/B



Christer Strömholm

En morpheinists drömmar Posted on %PM, April 06 2008 17:31:53

Man kan säga att det alltid är lämpligt att se på Christer Strömholms fotografier. Därför säger jag det nu. Se dem, läs texter om och av honom. Snabbaste vägen just nu är att ta länken http://www.stromholm.com/index2.htm

Kloka ord: “Ifrågasett”
Christer Strömholm

/B



7 dygn på Dramaten – tillägg

Prettofilmer - finns de? Posted on %PM, March 22 2008 21:59:53

Just nu pågår en garderobsrensning. I den eviga jakten på papper som kan kastas hittade jag min redovisning av de sju dagar jag tillbringade på Dramaten när jag i gymnasiet gjorde min Yrkesorienterande vecka där.

Via länken kan ni läsa det första inlägget.
http://iloblog.prettofilm.se/bloggen?Home&post=9

Repetitionen av Bosman och Lena hade tio dagar kvar till premiär när jag och ytterligare tre gymnasister följde ljusrepetitionen under två dagar samt en tredje dag, en första generalrepetition. Totalt satt vi – fascinerade – av femton timmar repetitioner av pjäsen.

Ett av skälen till att Alf Sjöberg var så noga med ljussättningen i pjäsen var att skådespelarna var både ansikts- och kroppssminkade i en mörkbrun nyans, eftersom de spelade färgade personer och pjäsen utspelade sig i Sydafrika. Detta krävde en väl avvägd ljussättning för att få spelet att fungera så att ansiktsuttrycken blev tydliga.

Vi satt på tredje raden. Under repetitionen hördes plötsligt några kraftiga knackningar någonstans i huset. Till en början kontrade Sjöberg bara med några svordomar tillsammans med vilda gester. Men när knackningarna kom tillbaka för fjärde gången, trots att en tillsägelse hade gått ut i den centrala högtalaranläggningen, fick Sjöberg nog. Han skrek i mikrofonen som gick till ljuspersonalens rum att Scenens byrå måste genomsöka huset och att det var för jävligt att något sånt här kunde få förekomma. De var väl ändå herrar i sitt eget hus?! Han reste sig upp från regiplatsen och vandrade runt och svor långa ramsor, sedan gick han åter fram till mikrofonen och ville ha dit all scenpersonal och teaterinspektören omedelbart! De kom till scenen och lovade att göra allt de kunde för att hitta källan till oljudet. Efter ett tag upphörde de störande ljuden. Vi som satt på tredje raden hukade inför de formidabla svordomsramsorna medan skådespelarna tog det hela med ro.

Repetitionen den dagen varade fem timmar med en lunchpaus på tjugo minuter.

/B



Riv husen!

En morpheinists drömmar Posted on %PM, March 15 2008 16:18:26

Byggnader engagerar. Vare sig de bara står där eller riskerar att rivas. Eller byggas. Just nu rullar en senkommen debatt om det vinnande förslaget till biblioteksbyggnad bredvid Asplunds bibliotek i Stockholm och som innebär att tre befintliga huskroppar måste rivas. Ett svart hotell har tyst växt upp ur marken kring Norra Bantorget. Ännu ett storskaligt hotell byggs i cityområdet just nu.

Alla förändringar ger upphov till reaktioner – vare sig det ska byggas eller rivas. Eller bara handlar om förfall. I städer ger det en särskild känsla att stå på en plats där någonting har rivits – och det gäller ju de allra flesta platser i en stad sett över tid. Starkast känns detta om man har en egen minnesbild av platsen och av det eller de hus som har stått där. Men om området är väl dokumenterat, som t.ex. Klarakvarteren i City, så kan även detta retroaktivt väcka starka känslor hos de som inte var med då. Ett rivet hus, en tom plats ger en stark känsla av förgänglighet. Vi kramar inte bara träd utan även hus. Varför vi gör detta är en komplex fråga, men inte svår att förstå.

Tar man fram äldre kartor över en stad och jämför med dagens utseende så finner man oftast att konstanterna är relativt få och förändringarna långt större än man trott. Men konstanterna finns där och är viktiga – en del av platsens identitet och historia; de sega strukturer som länkar vidare bakåt men också fungerar som ett avstamp mot det som kan komma.

Det enda säkra under historiens gång är förändring. Den finns alltid där, den drivande kraften som omfattar och omskapar Det nya och Det gamla. En avgörande faktor är själva förändringstakten. Den är på djupet viktig för oss människor.

/B



Om lyckan av melankoli

Prettofilmer - finns de? Posted on %PM, March 15 2008 12:06:19

Blog ImageBoken The Anatomy of Melancholy blev Robert Burtons livsverk. Boken kom ut första gången 1621 och därefter i flera olika, omarbetade utgåvor. Den sista gavs ut postumt 1652. Melankolin, inklusive vad vi idag även kallar klinisk depression, tar upp en enorm mängd ingångar till detta tillstånd och på köpet får läsaren en beskrivning av medeltida medicin, antika legender och myter, trolldom, filosofi och poesi. Lyckan av melankolin i bloggrubriken syftar på att dels ta del av innehållet men inte minst segern det innebär att ta sig igenom de flera tusen sidorna.

Boken kan läsas här:
http://books.google.se/books?id=1fkkAAAAMAAJ&dq=the+anatomy+of+melancholy&pg=PP1&ots=nmUUaetJkr&sig=PWB2UQ2ZtlGxj-IqDyeHqk3Ol0o&hl=sv&prev=http://www.google.se/search?hl=sv&q=the+anatomy+of+melancholy&sa=X&oi=print&ct=title&cad=one-book-with-thumbnail

/B



Om vikten av tidiga kulturupplevelser

Prettofilmer - finns de? Posted on %AM, March 15 2008 11:21:38

Dramaten 1966, Klas klättermus sattes upp och visades för bl.a. Stockholms skolor. Jag var där och fick min första teaterupplevelse on location som sjuåring. Blev betuttad i både Mona Malm och Teatern. Minns det fortfarande – teaterrummet, sorlet, spänd förväntan, skådespelarna, det lätt magiska som skapades där och då, mitt framför mina ögon.

Jag hade tur, tidigt fick skolan även besöka Stockholms konserthus och vid en barnkonsert fick vi en instrumentgenomgång och lite klassiska snuttar spelade för oss. De här tidiga mötena med teater och musik blev för mig väldigt viktiga av flera skäl. Jag tror att de är lika viktiga idag och för alla skolbarn. Många måste som jag själv arbeta sig in i dessa världar – aktivt välja och söka upp olika kulturuttryck. Då behövs draghjälp. Ett annat minne från denna parveltid är från mellanstadiet då Barbro Hörberg spelade en tidig morgon i aulan i Nya Maria.

Från högstadiet minns jag en teaterrepetition på Stadsteatern i Stockholm, Gösta Ekman satte upp pjäsen Mordet på Marat av Peter Weiss (om jag minns rätt). Redan då uppskattade jag att se arbetet bakom en pjäs, hade alls ingenting emot att pjäsen ofta avbröts och detaljer diskuterades. Som Gösta Ekman sa när han vände sig om till oss i publiken: Det här är en repetition. Det bästa med det är att ni kanske får se det som är bra flera gånger.

Under högstadiet blev det mer klassisk musik, jag och en kompis fick låna vår svensklärares abonnemangskort till Konserthuset. Draghjälp – schysst! Han höll också igång klassens litteraturintresse och idkade högläsning en gång i veckan ända upp i nian. På Konserhuset lyssnade jag också i ungefär samma veva på min första rockkonsert utanför skolan – Jehtro Tull. Från Högalidsskolans aula minns jag spelningar med bl.a. Solar Plexus och Landslaget.

Så har det rullat på; en ständig mix av böcker, teater, konserter, konstutställningar, egna projekt, arbete och insnärjt däremellan – livet.

Denna text skrevs medan Lou Reeds rockopera Berlin från 1973 snurrade i CD:n – rekommenderad lyssning av PRETTO film. Den körs även live i sommar på Globen, Annexet. Ses vi där?

/B



Next »